Att växa till en fadderförälder
sambia.sobrad
Piret skriver: För 10 år sedan, 2004, började en kvinna med namn Rael från Estland, att missionera i Kenya.

Rael var anställd av en finsk-svensk missionsorganisation. Hon kontrollerade hur fadderbarnsföräldrars gåvor kommer fram till kenyanska föräldralösa barn.

Det var första gången jag hörde talas om denna sorts givande.

 

Fast Rael hade varit i Kenya som Estniska Lutherska Kyrkans missionär i fyra år, samlade man aldrig in pengar till de föräldralösa barnen. Man bad inte ester att hjälpa de föräldralösa barnen, utan att stödja Raels arbete, så när hennes missionärsuppgift upphörde, upphörde också underhållet från dessa givare.

Till min förvåning, fick jag förra året veta att en av våra kyrkor, nu börjat stödja en liknande verksamhet i Zambia, och att det fanns fler givare bland esterna.

Under ett och ett halv år har jag följt ett TV-program Pueblo de Dios om katolsk missionsarbete i tredje världen. Även där talar de mest om arbete med föräldralösa barn i Sydamerika och Afrika. Jag brukar inte se så ofta på TV och varför just detta program har fångat min uppmärksamhet vet jag verkligen inte...

 

Våren 2014, fick vi veta om de olika givarprogram hos Zambias vänner. Då började jag fundera på vad jag skulle göra med en del av mitt "tionde givande". Då den summan stämmer överens med de rekommenderade behovet för ett föräldrarlöst barn i Zambia, bestämde jag mig för att bli fadderförälder. För mig är det viktigt att man inte bara fyller det ekonomiska behovet, utan också ser till deras andliga behov.


Comments: 0
Email again:
Add a comment
Name:
E-mail:
Comment: